Onsdagskalas!

Tänk att en vanlig, tråkig, snöig och småruggig onsdag kan bli så fantastiskt bra!
Min kära vän Emilia anlände till vår vackra republik i dag på förmiddagen. Vi möttes upp på stan för att äta lunch.
Eftersom jag var till tandläkaren i går kväll för att dra en gammal, envis visdomstand valde jag väldigt lättuggad mat. Vi hade en mycket trevlig lunch och drog snart vidare för att förverkliga våra planer om ett Onsdagskalas!

Vi gorde våra inköp. Bland annat partyhattar, servetter, engångsmuggar och -tallrikar med Nalle Puhmotiv. Vi spann loss alldeles och när vi kom till kalasinbjudningarna bestämde vi att vi behövde gäster också!
Vi skrev inbjudan till Hanna och L och gick till deras arbete. Tyvärr var L sjuk, men Hanna ville gärna komma!


Vår middag! Ser vi inte glada ut, så säg?

Emilia och jag startade direkt när vi kom hem till mig. Hanna jobbade ju tyvärr. Vi gjorde potatismos- och korvigelkott till middag och vi dukade fint med vårt Nalle Puh-tema. Plastduk, muggar, tallrikar och servetter piggade verkligen upp. Serpentiner, levandeljus och saft förgyllde ännu mer. Dessutom hade vi köpt presenter!! Jag fick jättefina bläckpennor i 8 vackra färger och även ett litet anteckningsblock! Inget kalas utan presenter!

Efter maten bakade vi vår tårta! Klart man måste ha tårta på ett kalas!! Sockerkaka med mangopuré och vaniljvisp mellan. Sedan vispgrädde, gelehallon, tårtpynt (sån där grön gele på tub) och silverkulor blev nästan vackert!

Hanna kom och vi fikade länge och åt massor av tårta, pratade och drack saft med sugrör och hade partyhattarna på oss nästan hela tiden!
Sen kom den stora stunden! Fiskdamm!! Vi hade små Nalle Puh-påsar med en tablettask, ballonger, partytuta och en mini-badanka!

Tårta,saft och glada miner!










Hanna hade fiskelycka!










Tiden flög i väg och alltför snart var kalaset slut!
Det här har varit en av de bästa onsdagarna i mitt liv! Tack Emilia och Hanna! För en stund glömde jag nästan att jag har hemskt ont i munnen!


Kramar till er båda!!

December

Nu är min favortittid på året här igen!

Jag får tända så mycket ljus jag vill, ha fina glittriga saker framme och pyssla varje kväll med julkort och julklappsadresser. Det är en förväntan i luften som gör att jag går omkring med ett leende på läpparna. Förväntningarna byggs upp och brukar oftast lämna mig med en känsla av tomhet när julaftonen är över. Var det inte mer än så här? Var är allt mys? Var är all gemenskap, alla sånger, all stämning? Det försvann någonstans på vägen. Kanske tog alla "måsten" kål på julstämningen. Alla mina krav på mig själv kanske gjorde att jag glömde bort att njuta av glöggdoften, Mattias födelsedag ( ja, han fyller ju år på självaste julafton! ) och den magiska känslan av frid som faktiskt går att finna den här tiden på året!

Jag skulle vilja sänka kraven på allt runtomkring i år. Bara sitta ned och prata med mamma, ta en promenad, kanske åka pulka med barnen en stund och ha riktigt roligt!

Jag önskar mig julefrid i julklapp! Ingen julstress!
Jag ska försöka ge mig själv det. Bättre julklapp tror jag inte jag kan få!

Nu ska jag återgå till mina julkort, tack för mig!

Kramar
//Eva-Lena

Röktankar

En onsdag, jag tror det var förra veckan, kom jag på att måndagens nikotinplåster fortfarande låg kvar i asken. Då hade det ju gått två dagar utan plåster, så jag bestämde mig raskt för att det fick vara slut på plåstrandet också. Det skulle ju vara lite som att börja om från början att sätta på ett nytt plåster efter så lång tid.

Det har gått rätt bra. Jag har gått upp en par tre kilo, ingen drastisk uppgång. Suget finns där mest hela tiden och det är lätt att tolka det som hunger.

Mattias och Oskar fortsätter att förgylla mina dagar. Mattias påstår att han är "smartare än alla!" Vad svarar man på det? Svarar man något?

När jag frågade Oskar vad han önskar sig av tomten svarade han "gung-gung-gung-gung" samtidigt som han visade en mycket varsam gungande rörelse med handen. Efter en del frågor kom jag fram till att det är en gungstol alternativt gunghäst han önskar sig. Varje gång han får frågan svarar han likadant.

Jag har pysslat lite och kommit en bit på julkorten. Det är klart hur de ska se ut och två (!!) hela kort är klara.
Mattias har varit på kalas och skulle ju ha med sig en present och ett kort. Dessutom har jag målat namn på en spargris på beställning.
Det är mycket tack vare pysselkvällen. Tack alla fantastiska mammor! Inspirationen kommer från er!

Pojkarna har varit sjuka i två hela dagar, så vi har varit hemma och gnagt på varandra. De har inte varit sängliggande, utan haft en vanlig förkylning. I dag har de varit otroligt rastlösa båda två. Själv blir jag som en urlakad sill om jag har haft feber och hosta, men de verkar lika pigga som vanligt. Nästan i alla fall. De tröttnar fortare även om febern är borta. Kanske vi går en tur till affären för att köpa lördagsgodis i morgon.

Jag är absolut inte van att ha sjuka barn, så jag vet knappt hur man gör. Inte ens när det gick vattkoppor på förskolan blev de sjuka.

Nu ska jag sova lite så kanske jag kan lägga in lite bilder i morgon.

Må så gott alla

Kramar
//Eva-Lena

Svarta kinder och brunt hår

Nu har det gått några dagar igen. Rökningen är inte längre det absolut enda jag kan tänka på. Jag kan faktiskt njuta av att känna vinden i ansiktet eller sitta stilla utan att få ett nervöst sammanbrott. Jag antar att man kan kalla det framsteg.
I dag köpte jag nya nikotinplåster av en svagare sort. Vi får se vad kroppen säger om det.

Vinterjackan har fått komma fram ur förrådet och det är mössa, vantar, halsduk och vinterskor för hela slanten. Hallen är sig inte lik!
Snön yrde i dag så mascaran rann längs kinderna. Det kändes faktistkt väldigt bra! Jag älskar när det blåser och så länge jag inte fryser gör det ju inget att kinderna blir svarta av mascara. Tänk, vad lite vind kan göra mig glad!

Jag har varit på pysselkväll med glada mammor i kväll och fått massor av inspiration till julkorten! Det har varit torka på den fronten och jag har inte gjort kort om jag inte varit absolut tvungen. Kanske kan jag skicka lite julkort i år också. Det trodde jag inte!










Kvällens resultat.


I fredags for jag för att hälsa på min vackra syster i Sundsvall och fick träffa världens bästa systerson. En solstråle som lyckades med konststycket att få mig att vakna med ett leende! Det vill inte säga lite det. Jag är som en vresig, gammal surkart innan jag kommit igång på morgonen! Det finns de som säger att jag kan vara riktigt hemsk på morgonkvisten, men jag tror inte på allt folk säger!

Jag har varit till "min" hårfrisörska och är så nöjd med min nya frisyr. Jag slog på stort och bad henne göra något åt färgen. På senaste tiden har det dykt upp så mycket gråa hår och till slut kändes hela huvudet bara dassigt och trist. Nu har jag fått fina slingor och det är bara lite grått igen. Nu när jag har börjat får jag väl fortsätta färga och slinga och greja, men jag känner mig som en ny människa och då känns det faktiskt värt alla dyra pengar!









Brunt hår igen! Jippiii!

I morgon har jag en ledig dag och jag ska komma på något bra att göra. Något som jag blir glad av. Vem vet, det kanske blir en promenad om det blåser eller ett julkort eller två.

Nu är det dags att borsta tanden och säga godnatt till kudden!
Ha det gott alla
Kramar/ Eva-Lena

25 dagar

Det var länge sedan jag skrev!
Jag är stressad och röksugen och sur och arg och tvär och grinig och behövande och ledsen och oföretagsam och rastlös och sällskapssjuk och osällskaplig. Det är väl ungefär allt.
Det går åt helvete för rökningen!
Jag har gjort slut!
Det har gått 25 dagar (lite drygt).
Det är faktiskt rätt jobbigt! Cigaretterna vill hela tiden ha mig tillbaka. De bönar och ber, lockar och river, hotar och svär, spottar och viskar lena ord: "Bara en!" och "Ingen behöver veta!" Håller jag på att bli galen? Jag tror det.

Just nu funderar jag på varför jag känner mig stressad hela tiden och vad jag kan göra åt saken. Jag skyndar på barnen när vi ska någonstans och skyndar på mig själv hela tiden. Jag kan inte fokusera på vad jag faktiskt har uträttat, utan tänker hela tiden på allt jag inte hunnit med, vad jag borde göra och vad jag måste göra i morgon. Jag har svårt att sova och jag blir helt ineffektiv, för jag kan inte slutföra en så enkel sak som att diska utan att gå ifrån för att vika lite tvätt eller något annat just för tillfället livsviktigt.

Sist barnen var borta satt jag rakt upp och ner länge, länge och bara tittade rakt fram. Jag kom mig inte för att göra något. Helt chockskadad tror jag.
Till sist for jag ner till stan och bjöd mig på restaurang. Det var en mycket trevlig middag! Jag behöver nog lära känna den här människan igen. Jag behöver lära mig att jag är inte bara mamma =)

Nu är klockan mer än jag hade trott och jag ska väl sova är det meningen.
Kramar / Eva-Lena

Hysteriskt rastlös och röksugen!

I dag är tredje dagen jag inte röker. Jag känner mig inte duktig, glad eller fri. Jag känner mig som en duracellkanin. Otroligt rastlös och klumpig! Röksugen! Jag vill röka.

Första dagen gick bra. Jag sa till mig själv " Jag vill och jag kan!" Det kändes inte så svårt! Men så kom kvällen och jag skulle försöka sova. Det blev tji! Jag provade allt!! Jag släckte lampan och försökte slappna av, jag löste korsord, läste lite, släckte lampan igen. Till slut gav jag mig och steg upp i stället. Kollade lite på TV, drack en massa vatten, skrev lite, blev jättetrött, gick och lade mig igen. Kunde inte sova!!! Till sist måste jag ändå ha somnat, för jag minns märkliga drömmar om myggor i köksskåp och andra lika normala saker.

Jag ska snart åka tillbaka till mitt arbete. Jag har haft ett uppehåll på snart 6,5 timmar och tänkte passa på att vila lite, men min kropp skriker så fort jag försöker vara still mer än 10 minuter. Jag har suttit vid datorn, ätit, diskat, plockat undan lite och gjort ett kort. Allt för att inte behöva tänka på de där lömska pinnarna!

Det kan ju kanske vara en positiv sak. Om jag inte sitter still kan jag ju inte lägga på mig en massa kilon! Alltid något :-)

Jag har vägt ca 20 kilo mer än jag gör i dag och det vill jag inte uppleva igen! Det är jobbigt både till kropp och själ. Att det är lättare att hitta kläder och att jag känner mig snyggare nu är en positiv bieffekt!


I morgon ska jag få den stora äran att följa med Crister till hans mor som fyller år. Därav kortet. Mamma ska vara barnvakt. Det känns lite konstigt för de kommer hem från sin pappa i morgon och jag har saknat dem svårt. Det var otroligt jobbigt att lämna dem, jag grät hela vägen hem och jag ville bara vända.

Kanske blir det lättare med tiden. Jag vet ju att de har det bra och att de är älskade var de än är, men jag vill att de ska vara hemma ändå.

Dagens kort

Kramar/ Eva-Lena

De är hemma igen!

Nu är mina älskade gullungar hemma!
Det känns jätteskönt. Men jag grät mer när jag de äntligen var hemma hos mig än när de skulle åka från mig.
Jag kände riktigt hur mycket jag saknat dem och hur stor plats de har i mitt hjärta!
Allt var naturligtvis inte bara rosenrött bara för att vi saknat varandra. De var jättetrötta efter en hel dag på dagis. Jag var lika trött efter en dag på arbetet, så lite osams blev vi vid några tillfällen, men det redde vi snart ut.

Nu sover mina hjärtegryn sött och jag ska snart gå och titta till dem och höra när de snarkar lite.
Kram
Eva-Lena