25 dagar

Det var länge sedan jag skrev!
Jag är stressad och röksugen och sur och arg och tvär och grinig och behövande och ledsen och oföretagsam och rastlös och sällskapssjuk och osällskaplig. Det är väl ungefär allt.
Det går åt helvete för rökningen!
Jag har gjort slut!
Det har gått 25 dagar (lite drygt).
Det är faktiskt rätt jobbigt! Cigaretterna vill hela tiden ha mig tillbaka. De bönar och ber, lockar och river, hotar och svär, spottar och viskar lena ord: "Bara en!" och "Ingen behöver veta!" Håller jag på att bli galen? Jag tror det.

Just nu funderar jag på varför jag känner mig stressad hela tiden och vad jag kan göra åt saken. Jag skyndar på barnen när vi ska någonstans och skyndar på mig själv hela tiden. Jag kan inte fokusera på vad jag faktiskt har uträttat, utan tänker hela tiden på allt jag inte hunnit med, vad jag borde göra och vad jag måste göra i morgon. Jag har svårt att sova och jag blir helt ineffektiv, för jag kan inte slutföra en så enkel sak som att diska utan att gå ifrån för att vika lite tvätt eller något annat just för tillfället livsviktigt.

Sist barnen var borta satt jag rakt upp och ner länge, länge och bara tittade rakt fram. Jag kom mig inte för att göra något. Helt chockskadad tror jag.
Till sist for jag ner till stan och bjöd mig på restaurang. Det var en mycket trevlig middag! Jag behöver nog lära känna den här människan igen. Jag behöver lära mig att jag är inte bara mamma =)

Nu är klockan mer än jag hade trott och jag ska väl sova är det meningen.
Kramar / Eva-Lena

Hysteriskt rastlös och röksugen!

I dag är tredje dagen jag inte röker. Jag känner mig inte duktig, glad eller fri. Jag känner mig som en duracellkanin. Otroligt rastlös och klumpig! Röksugen! Jag vill röka.

Första dagen gick bra. Jag sa till mig själv " Jag vill och jag kan!" Det kändes inte så svårt! Men så kom kvällen och jag skulle försöka sova. Det blev tji! Jag provade allt!! Jag släckte lampan och försökte slappna av, jag löste korsord, läste lite, släckte lampan igen. Till slut gav jag mig och steg upp i stället. Kollade lite på TV, drack en massa vatten, skrev lite, blev jättetrött, gick och lade mig igen. Kunde inte sova!!! Till sist måste jag ändå ha somnat, för jag minns märkliga drömmar om myggor i köksskåp och andra lika normala saker.

Jag ska snart åka tillbaka till mitt arbete. Jag har haft ett uppehåll på snart 6,5 timmar och tänkte passa på att vila lite, men min kropp skriker så fort jag försöker vara still mer än 10 minuter. Jag har suttit vid datorn, ätit, diskat, plockat undan lite och gjort ett kort. Allt för att inte behöva tänka på de där lömska pinnarna!

Det kan ju kanske vara en positiv sak. Om jag inte sitter still kan jag ju inte lägga på mig en massa kilon! Alltid något :-)

Jag har vägt ca 20 kilo mer än jag gör i dag och det vill jag inte uppleva igen! Det är jobbigt både till kropp och själ. Att det är lättare att hitta kläder och att jag känner mig snyggare nu är en positiv bieffekt!


I morgon ska jag få den stora äran att följa med Crister till hans mor som fyller år. Därav kortet. Mamma ska vara barnvakt. Det känns lite konstigt för de kommer hem från sin pappa i morgon och jag har saknat dem svårt. Det var otroligt jobbigt att lämna dem, jag grät hela vägen hem och jag ville bara vända.

Kanske blir det lättare med tiden. Jag vet ju att de har det bra och att de är älskade var de än är, men jag vill att de ska vara hemma ändå.

Dagens kort

Kramar/ Eva-Lena