Soporna

Barnen är hos sin far denna helg. Den första på länge. Saknaden är naturligtvis enorm! Det känns tomt, tyst och konstigt, men samtidigt skönt. Jag kan gå ut med mina sopor utan att det känns som ett helt projekt. Klä på och ta med barn eller hasta och ila för att hinna innan jag hämtar dem från förskolan? Det är vardagslyx att kunna gå med lite skräp utan en massa planering :-)

Jag fick träffa mina raringar i dag en liten stund när vi var på vår förskola för höststädning. Mattias och Oskar går på ett föräldrakooperativ så vi träffas ganska ofta alla föräldrar och barn för att umgås, eller som idag, fixa iordning gården inför vintern.
Pojkarna verkade må bra och saknade mig inte det minsta! Det är ju bra. Eller....? Jag försökte sätta mig vid samma bord som Oskar när det var dags för lite mat, men han visade med kraft att jag inte var önskvärd. Han pekade med hela kroppen mot ett annat bord och hojtade att jag minsann skulle sitta där borta!
Jag hamnade i köket tillsammans med en annan mamma. En fantastiskt varm och generös kvinna som genom sin omtanke har hjälpt och inspirerat mig på många sätt. Vi lagade så god mat och hade mycket trevligt där bland kastruller och matos. Jag är så glad och tacksam över att jag får möjlighet att lära känna denna otroliga kvinna.



Jag tänkte ta ett krafttag idag och vattna mina blommor. Det var en sorglig syn! En av mina starkaste sidor är att glömma ge mina växter vatten. Jag har en stolthet - en suckulent - som blommar och blommar. Sen har jag ett skräckexempel också. Jag läste innan jag köpte den att den absolut inte får torka ut! Ok, tänkte jag. Det blir intressant att se hur länge jag kan ha kvar den. Men färgen på blommorna var så fin och matchade tapeten (!) i vardagsrummet så bra! I dag kastade jag den efter kanske en månad här hos mig.

Jag lägger in bilder på de båda så kanske ni kan gissa vilken som är vilken.









Skönheten och odjuret...


Det var allt jag ville berätta idag, förutom att det här nog är en av de bästa helgerna i mitt liv. Förutom saknaden då förstås. Jag har ätit god mat, gått på bio, gått ut med mina sopor (hi hi) och haft i mitt tycke världens bästa sällskap!

Kramar till er alla
Eva-Lena